Man får tid att fundera lite med när man inte har så mycket att göra. Det är väl både bra och dåligt för min del, jag kan ju vara rätt bra på att älta allt till förbannelse. Just i dag har jag suttit och fascinerats över att nått så nytt kan kännas så bra och så rätt. Vad är det som får två personer att attraheras av vara och varför funkar det ibland och i bland inte? Det är väl ganska orealistiskt att grubbla på då man skulle kunna tömma Vänern på allt vatten och sedan fylla den igen med all litteratur som skrivits i ämnet. Så varför skulle jag komma fram till någon ny och matnyttigt slutsats? Allt jag vet för tillfället är att jag är kär, och utan att kunna sätta ord på varför så känns det som om det skall vara så. Eller nej, det är klart, ord finns det alltid gott om till exempel vacker, intelligent, rolig och alldeles alldeles underbar för att nämna några. Så för tillfället så tänker jag föröka att inte grubbla för mycket samt nyttja och försöka leva som det gamla och nötta uttrycket "Carpe Diem" lär. Kanske är det här början på ett nytt och spännande äventyr, kanske är det tid att ta tillfället i akt och göra nått nytt. Vem vet, det kanske till och med var det här som behövdes för att ge mig den sista sparken i baken för att börja med mitt nya liv, vad det nu än må vara. Spännande är det i alla fall och lite läskigt på samma gång.

"They always say time changes things, but you actually have to change them yourself."
-- Andy Warhol

Förövrigt känns allt just nu mycket bra. Pirret finns kvar och leendet känns klistrat på läpparna just nu.