Carpe diem
Tu ne quaesieris, scire nefas, quem mihi, quem tibi
finem di dederint, Leuconoe, nec Babylonios
temptaris numeros. ut melius, quidquid erit, pati.
seu pluris hiemes seu tribuit Iuppiter ultimam,
quae nunc oppositis debilitat pumicibus mare
Tyrrhenum: sapias, vina liques et spatio brevi
spem longam reseces. dum loquimur, fugerit invida
aetas: carpe diem quam minimum credula postero.
Leuconoe, don't ask — it's forbidden to know —
what end the gods will give me or you. Don't play with Babylonian
fortune-telling either. Better just deal with whatever comes your way.
Whether you'll see several more winters or whether the last one
Jupiter gives you is the one even now pelting the rocks on the shore with the waves
of the Tyrrhenian sea--be smart, drink your wine. Scale back your long hopes
to a short period. Even as we speak, envious time
is running away from us. Gather the day, for in the future you can believe the minimum.
Jo jag är nog egentligen lite tokig, men då det var svårt att somna i går kväll fick jag tid att ligga och reflektera över vad i hela friden jag håller på med. Jag vill ut och resa, jag vill hitta på nått äventyrligt, uppfylla punkt 49 i 101 listan. Men jag skjuter det hela tiden framför mig och hamnar i någon slags vardagslunk där inget händer. Ja den sista punkten ligger lite utanför vad man kan påverka själv men å andra sidan, att bara sitta hemma eller umgås med samma folk (och mest killar) hela tiden ökar ju inte chanserna att uppfylla den eller hur?
Så varför gör jag inte slag i saken och gör vad jag vill? Vad är meningen med att vänta? Varför inte säga till de vackra och trevliga flickor man lärt känna att man tycker att de är ljust det, om de då tycker att man bryter mot några slags normer eller regler hur man beter sig i sådana situationer, så är de då inte intressanta än då, eller hur? Varför inte bestämma sig för att dra iväg någonstans på semestern? Jag kommer då inte på någon anledning att inte följa mottot Carpe diem, någon som säger emot?